Mona sprang bara runt och ropade på hjälp.Vi märkte hur natten kom och var livrädda att vi inte skulle klara oss.när natten kom satt vi bara och sjöng sorliga sånger och tänkte att de e kört tills vi hörde fotsteg som kom närmare och närmare.Tillslut hördes en smäll och ett rop.Mona började bara och gråta mera och tänkte att det var Amanda.Mona gick och titta vad som hände men hon han inte långt tills hon hitta aravinds telefon.Hon ringde ambulansen och dom sa att dom skulle kolla från telefonen var vi e o komma så snabbt som möjligt...